Personligt.

Jag är sjuttio plus och fiskat sedan femtonårsålder, Min inriktning på fiske med flugspö kom tidigt med hjälp av en morbror som var flugfiskare. Fick följa med till ett fjällvatten i Jämtland, närmare bestämt Lågsjön. Vägen gick via Järpen upp på baksidan av Åreskutan, Kall, Kallsedet, Överäng och till Sandviken.

I Sandviken blev det båtfärd över Torrön och sedan en bra skogsvandring upp till de gamla husen invid Lågsjön. Jag minns inte så noga om det var en vecka eller mer som vi stannade i stugan och fiskade från båt med utter. Men när kvällen kom bar det iväg ner för stigen efter Lågsjöån till utloppet i Torrön. På den tiden var inte Torrön reglerad, åns utlopp mynnade ut i vik som var en femton meter bred och vad jag minns säkert fem till sex meter djup med kristall klart vatten.
Här fick jag mina första lektioner i flugfiske, min morbror lärde mig att fokusera på kroppens lugn. Som var lika med studera omgivning, lugna rörelser, väntan, flytta sig en bit bort tända en eld, koka kaffe, och lägga upp en strategi för fisket. Detta var inte lätt för en femtonåring som brann av iver att få sätta igång att fiska. Men jag har nog under mina år som fiskare haft nytta av de råd som gavs den sommaren 1955.


Under de kommande åren har jag fiskat med alla de vanliga och för den delen även mest ovanliga fiskegrejer man kan tänka sig. Jag minns en gång när en god vän Simon Andersson från Täby som i dag inte finns med oss, läst om ett fiske med en rektangulär glasburk, såg nog ut som ett akvarium med lock. Burken skulle vara 40*40’60 cm och fyllas med vatten och några mörtar, och sänkas ner till ca fem meter och sättas fast i en lina vid båten. Sen skulle det bara vara att vänta på att en gädda med full fart försökte ta mörten och bedövas av krocken mot glaset. Men inte fan fick vi någon gädda. Men vi kände oss mer eller mindre som Åsa Nissar båda två. Det av ett roligt prov och jag bjuder gärna på denna historia.

 

Sensmoralen är man måste prova allt för att hitta de olika och roliga fisken som finns.

 

Med åren har jag blivit med renodlad flugfiskare. Har fiskat i alla våra nordiska länder och USA då mest efter lax och öring. Har bosatt mig mer eller mindre i Hälsingland för att komma åt fisket i Ljusnan. Det har blivit trettioåtta år efter harr, älven har visat sig från alla de tänkbara sidor vad gäller fisket, från helt fantastiska fiskeår till rena katastrofen.

Tro nu inte att katastrof är lika med avsaknad av fisk, det jag menar är nog förr de olika regler för fisket som jag tänker på. De senaste med fångstfönster, får bar tas fisk från 25 cm till 30 cm. Min åsikt är att inte ta fisk över 30 cm som är bra avelsfisk. Låt istället oss fiskare ta ett begränsat antal mat fiskar under 30 cm. Jag tror personligen att detta skulle förbättra storleken på harren i älven.
Har du åsikter om vad jag tycker hör av dig. E-post: flugfiske@bredband.net